citius

Himlen har öppnat sig och regnet vräker ner. Är det inte underbart? För någon dag sedan sprang jag ut och hann tvätta håret med både schampo och balsam. Idag nöjde jag mig med att fota regnet.

 

Mm, vatten är som livets balsam. Något man måste ha för att känna sig tillfreds. I förrgår simmade jag till Fårön, vände när det var 15 m kvar pga att det började mörkna. På vägen dit var det en som stannade och frågade om jag ville bli kluven på mitten. Han skällde och skrattade samtidigt, men det där med kloning är inte min grej. Jag såg honom men han hade inte sett mig.

 

Väl tillbaka vid båtbryggan var det en kille i en annan båt som menade att han var beredd att hämta mig om något skulle hända.

 

Men varför inte införa lite civilicerade regler som vi har i trafiken på land? Till havs kommer störst först. Även kajaker har problem. Jag får uppfinna en lanterna att ha på skallen . Jag vill också ut på havet även om jag inte sätter mig i en båt.